How to score...

Har blivit så trött på en viss liten grej som verkar ha blivit ganska stort.
Och det är hela den här "How to score more chicks"-grejen.
En massa kurser och videos för hur killar ska få sig ett ligg.

Om man BARA vill ha ett ligg, så är det väl ändå inte så jävla svårt? Även om man är ful, så är det bara att gå på nån fjortisfest. Det finns garanterat nån sönder-blekt tjej med överdriven push-up bh som blir full på en X-cider som är villig.
Skitsamma om killen ser ut som en gris i ansiktet, hon bryr ju sig bara om vad som finns i byxorna på människan.

Om det är NÅGOT som är svårt, så är det ju förfan att hitta en flickvän.
Att få någon man har gått och blivit kär i. Det finns säkert en massa kurser och videos för sånt med - men bara för killar, eller hur?
Uppenbarligen så ska det inte vara svårt för en tjej att få det hon vill ha.
Enligt media så behöver vi ju bara sminka ihjäl oss så att man knappt ser hur vi egentligen ser ut, vara lite smågulliga, villiga och poof! så får vi en kille.
Skitsnack.

Om vi skulle nöja oss med vem som helst så kanske det hade funkat.
Men vi har väl skaffat oss någon form av respekt för oss själva, eller?
Vi vill inte ha vem som helst.
Jag vill iallafall inte det.

När vi inte kan få någon som vi vill ha, trots att vi gör allt som media har sagt åt oss att göra, så känner man sig förjävlig. Som om man är udda, som om det är nåt fel med en.
Jag slår vad om att de flesta tjejer har känt så någon gång...
"Jag fattar inte, jag tryckte upp brösten, jag köpte snygga kläder, jag gjorde mig fin, jag var pigg och social - VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?"

Inget.
Inget alls.
Jag måste bara säga det här, för det är ju något jag har lärt mig för inte så länge sedan.
Och jag hoppas att andra tjejer kan ta åt sig så att de slipper känna sig värdelösa.
Man KAN INTE vara allas typ.
Det finns inte en enda person i världen som kan få PRECIS vem de vill.
Jag blir ju nästan deppig när jag ser helt underbara tjejer må skit för att de tror att det är nåt fel med dem, bara pga någon kille.
Har man precis blivit dumpad, dissad, playad, whatever, så mår man skit. Det förstår ju vem som helst. Men det är synd när man fastnar där, i den där deppigheten, och inte klarar av att titta framåt, och inse att det inte är någons fel.

Jag vill inte könsdiskriminera. (Känns lite som om jag snackar skit om alla killar. Vill jag ju inte.)
Men jag är tjej själv, så jag kan ju bara se det här ur min egna synvinkel. Och då riktar jag mig mot tjejerna, såklart. :P
Killar har säkert liknande problem, om inte exakt samma. (Njah, förutom de där med att trycka upp brösten.)

Hursomhelst, det var bara lite grejer jag har gått och tänkt på vääääääääldigt länge nu.
Lika bra att få ut det, speciellt där andra kan läsa det, eller hur?

Dessutom... man kan veta en massa saker.
Man kan veta att det inte är ens fel att killen stack, man kan vara helt medveten om att livet går vidare - men de flesta har svårt att tro på det förrän de har hört det komma från någon annans läppar.
Inklusive mig själv. Just nu tror jag ju på allt det här, men det kommer att komma en tid då jag tycker att det är 100% bullshit - och då är det ju eran tur att påminna mig. ;D

Kram på er allihopa, tack för att ni läser min blogg.
..tjah, om ni nu gör det. xD